Poesi
Först hände ingenting
sedan exploderade plötsligt allt
punkter linjer rutnät
yta volym massa
ljud ljus och
redan i betaversion nummer ett
fanns alla förutsättningar
nu, är en del buggar korrigerade
ingen går längre på vatten
Att stjäla en meter
för fattigdom förkortar livet
ungefär lika mycket som stillasittande
men man kan springa sitt maraton, från skrik till suck
utan att komma någonstans alls och
robin hood är fucking död
Skulle kunna knulla dig till månen
för i morse
vaknade jag som nihilist, ikväll
är jag mer som anarkist men sitting bull
och på en vägg hade någon klottrat
'jag hatar att vara bipolär - det är underbart'
själv bär jag inga diagnoser
men är nog allmänt sjuk i huvudet
asocial och kärlekskrank, som fuck you och fuck me
så jag slickar mitt papper istället,
varsamt
som om det vore din fitta
08:42
och mer än mörker
mer än skuggor än demoner
skakar rätsida
ur led
droppar mättad monolog
för jag är bristningar i schema jag är
svärta rinner ut
vackra drömmar överbord
och jag är
slitna andetag
under lakan ingen hör
hur allt knakar sköra leder hur allt
suckar skeva blickar hur allt viskar dina fingrar
bortom väggar bortom rumtid
hör mitt eko mina spöken, vilar aldrig
jag är;
gryning kom och ät mig
Överallt
där
sol vill skina
skratt
eka eka skuggor bleka
falla varsamt färger spraka, explodera
vindar smeka drömmar
leva livet leka
finns dom
Murbruk
ser suckar
kollidera och eviga slut
är alltid så eviga. så. så där
trasiga hjärtslag
flämtar stumt mer än bultar. så
där tystnaden vilar i
sprickor och murar som rasat. så där du
inte stannade kvar.
så.
så där här är mitt allt.
Järnvägar
vilar stilla ser jag vidder drar
jag fingertoppar över
ser jag gryning implodera ser jag bleka vrida om
kapitel, viskar jag farväl
Duktig flicka
kommer kopplad
Poetissa
stönar söt vill ha som mer
svankar viskar
bönar ber
bara en handflata till, snälla
för rumpa är vackrast som lätt röd
Partikel
Higgs lilla
singlet gör en loop
i tid
Schrödingers katt jamar
överallt. och jag själv letar
flikar
felkoder och släpande pixlar, i denna
märkliga röra.
och mitt kosmos har säkert krackelerat, imploderat
minst tusen gånger,
men likväl sitter jag nu här
-
kanske behöver jag bara knulla lite
Vishetens förbannelse
dåren
fick livet som gåva
den kloke hans sällskap som straff
Apans timme
är
slagen
så, bara några klunkar till nu
lite vanvett
som motvilligt men utan protester,
och för varje droppe dör något långsamt.
duktig pojke
Universum du
med en suck
dold bortom bultande
som älskling, vår värme bär skavsår men
fullträff och borta, knockout som på djurisk beröring
med en hand mot höften den andra på månen
och du vet att jag dör nu, älskar det
Mot dig & grönt
för det var här
du grenslade mig, varm
lät solen le mot oss och slockna
men jag minns doften av ditt skratt
hur du biter sprucken underläpp och kisar grumliga
och vinden vilar stillsam medan verkligheten kantrar
vi drunknar nu,
jag för evigt och du för stunden
Vår
för grästovor
snödroppar stackmoln har vaknat
och snart
exploderar som färger, barn leker och vinkar
solen skiner kön ringlar till biltvätten förarna bär
som kepsar och raybans, en puma passerar i
kort blommig klänning jag dreglar i smyg
det är
äntligen vår
Jada jada
seså
läspa du, din
svartaste svärta, bulta nu
ditt mest färglösa hjärta, måla som ännu en vit
sippa att passa i fyrkantig ram
direkt från ikea, skövla det vilda för slätstruken stram
kopia på rea
och hemskt gärna tam
blek lite lagom, avtrubbad lam
för valet är ditt
kära kärring slash dam
Till dig, kära Sapfo
jag läste dig igår och
idag igen
för du
har nu, ruttnat i
mer än tvåtusen år men
ekar likväl
precis lika kletig
i miljoner färglösa systrar, ältandes
samma gamla nödställda
kvasidynga
om vinröda hjärtslag och skära sammetsvindar.
jo jag läser dig faktiskt
ganska ofta
men alltid av misstag, baby
Idyll
så köpte man en gammal folkhögskola
renoverade delar som varsamt och flyttade in i
vänstra flygeln
blommorna blommade som fan
så kom den stora vågen
och den söta lilla byn började
sakta förändras
spricka i kanterna en smula
öppna armar mot pratbubblor om skäggbarn
i folkets hus
nyponsoppa mot plakat
så kom löpsedlarna om systemkollaps
blommorna vissnade som fan
så äntrade plötsligt bert scenen
men inte som gris utan som samarit täljandes guld
och andra började följa efter
man valde att göra likadant
tre pojkar från annan världsdel fick flytta in
i den nedgångna högra flygeln
man gjorde en insats
och fick råd med en merca
och blommorna blommade åter, som fan
så köpte man en beemer också
så log man ett tag till
så hände något
så vände vindar
så började man sucka
samtidigt som man lät tre pojkar till
flytta in
så spelade man golf
så drack man vin
så tyckte man att det fick vara nog
så sålde man folkhögskolan men flyktingboendet
och flyttade till portugal
för att slippa allting
så levde man lyckligt
snuskigt rika och värda precis allt
eller bara feta och fucking äckliga