Poesi

Först hände ingenting

sedan exploderade plötsligt allt

punkter linjer rutnät
yta volym massa
ljud ljus och
redan i betaversion nummer ett
fanns alla förutsättningar
nu, är en del buggar korrigerade


ingen går längre på vatten



Att stjäla en meter

för fattigdom förkortar livet
ungefär lika mycket som stillasittande
men man kan springa sitt maraton, från skrik till suck
utan att komma någonstans alls och


robin hood är fucking död


Skulle kunna knulla dig till månen

för i morse
vaknade jag som nihilist, ikväll
är jag mer som anarkist men sitting bull

och på en vägg hade någon klottrat

'jag hatar att vara bipolär - det är underbart'

själv bär jag inga diagnoser
men är nog allmänt sjuk i huvudet

asocial och kärlekskrank, som fuck you och fuck me

så jag slickar mitt papper istället,
varsamt


som om det vore din fitta



08:42

och mer än mörker
mer än skuggor än demoner

skakar rätsida
ur led

droppar mättad monolog

för jag är bristningar i schema jag är

svärta rinner ut

vackra drömmar överbord

och jag är

slitna andetag

under lakan ingen hör

hur allt knakar sköra leder hur allt

suckar skeva blickar hur allt viskar dina fingrar

bortom väggar bortom rumtid

hör mitt eko mina spöken, vilar aldrig
jag är;


gryning kom och ät mig



Överallt

där
sol vill skina
skratt
eka eka skuggor bleka
falla varsamt färger spraka, explodera
vindar smeka drömmar
leva livet leka

finns dom



Murbruk

ser suckar
kollidera och eviga slut
är alltid så eviga. så. så där
trasiga hjärtslag
flämtar stumt mer än bultar. så
där tystnaden vilar i
sprickor och murar som rasat. så där du
inte stannade kvar.

så.

så där här är mitt allt.



Järnvägar

vilar stilla ser jag vidder drar
jag fingertoppar över

ser jag gryning implodera ser jag bleka vrida om

kapitel, viskar jag farväl



Duktig flicka

kommer kopplad



Poetissa

stönar söt vill ha som mer

svankar viskar
bönar ber

bara en handflata till, snälla

för rumpa är vackrast som lätt röd



Partikel

Higgs lilla
singlet gör en loop
i tid

Schrödingers katt jamar
överallt. och jag själv letar
flikar

felkoder och släpande pixlar, i denna
märkliga röra.

och mitt kosmos har säkert krackelerat, imploderat
minst tusen gånger,

men likväl sitter jag nu här

 -

kanske behöver jag bara knulla lite



Vishetens förbannelse

dåren
fick livet som gåva

den kloke hans sällskap som straff



Apans timme

är
slagen

så, bara några klunkar till nu
lite vanvett

som motvilligt men utan protester,

och för varje droppe dör något långsamt.


duktig pojke



Universum du

med en suck
dold bortom bultande

som älskling, vår värme bär skavsår men

fullträff och borta, knockout som på djurisk beröring
med en hand mot höften den andra på månen


och du vet att jag dör nu, älskar det



Mot dig & grönt

för det var här
du grenslade mig, varm

lät solen le mot oss och slockna

men jag minns doften av ditt skratt
hur du biter sprucken underläpp och kisar grumliga

och vinden vilar stillsam medan verkligheten kantrar

vi drunknar nu,


jag för evigt och du för stunden



Vår

för grästovor
snödroppar stackmoln har vaknat
och snart
exploderar som färger, barn leker och vinkar
solen skiner kön ringlar till biltvätten förarna bär
som kepsar och raybans, en puma passerar i
kort blommig klänning jag dreglar i smyg
det är

äntligen vår



Jada jada

seså

läspa du, din
svartaste svärta, bulta nu
ditt mest färglösa hjärta, måla som ännu en vit
sippa att passa i fyrkantig ram
direkt från ikea, skövla det vilda för slätstruken stram
kopia på rea
och hemskt gärna tam
blek lite lagom, avtrubbad lam
för valet är ditt


kära kärring slash dam



Till dig, kära Sapfo

jag läste dig igår och
idag igen

för du
har nu, ruttnat i
mer än tvåtusen år men
ekar likväl

precis lika kletig

i miljoner färglösa systrar, ältandes
samma gamla nödställda

kvasidynga

om vinröda hjärtslag och skära sammetsvindar.

jo jag läser dig faktiskt
ganska ofta


men alltid av misstag, baby



Idyll

så köpte man en gammal folkhögskola
renoverade delar som varsamt och flyttade in i
vänstra flygeln

blommorna blommade som fan

så kom den stora vågen
och den söta lilla byn började
sakta förändras

spricka i kanterna en smula

öppna armar mot pratbubblor om skäggbarn
i folkets hus

nyponsoppa mot plakat

så kom löpsedlarna om systemkollaps

blommorna vissnade som fan

så äntrade plötsligt bert scenen
men inte som gris utan som samarit täljandes guld
och andra började följa efter

man valde att göra likadant

tre pojkar från annan världsdel fick flytta in

i den nedgångna högra flygeln

man gjorde en insats

och fick råd med en merca

och blommorna blommade åter, som fan

så köpte man en beemer också

så log man ett tag till

så hände något

så vände vindar

så började man sucka
samtidigt som man lät tre pojkar till
flytta in

så spelade man golf

så drack man vin

så tyckte man att det fick vara nog

så sålde man folkhögskolan men flyktingboendet
och flyttade till portugal

för att slippa allting

så levde man lyckligt


snuskigt rika och värda precis allt



eller bara feta och fucking äckliga